Tips mot fläckar
Granit
Granit är ett tåligt material. Det tål värme upp till 600 grader och håller sin glans även om den utsätts för hårt slitage, påfrestningar eller starka medel.
I en del granitsorter kan det finnas små porer, speciellt i grovkorniga sorter. Detta är inget fel utan hör till granitens natur. De olika granittyperna tål bäst miljön i köket och alla slag av rengöringsmedel kan användas. Inte heller behöver man vara aktsam med sura ämnen eller kemikalier. Granit är också hårdare och mindre känslig för repor.
Marmor & Kalksten
Vid skötsel av marmor och kalksten bör man tänka på att de är känsliga för syror. Därför skall man aldrig använda sura rengöringsmedel inomhus. Medel för avlägsnande av kalkbeläggningar, som exempelvis toalettrengöring är skadliga och orsakar frätskador. Andra sura vätskor som vin, ättika, vinäger, fruktjuice, kolsyra m.fl. är också skadliga. Framför allt är polerade ytor känsliga där matta, etsade fläckar lätt uppstår. För att fräscha upp en matt yta, kan man använda sig av marmorpolish.
Bänkskivor, bordskivor och fönsterbänkar
För rengöring och underhåll av inredningar som bänkskivor, bordsskivor och fönsterbänkar i granit, marmor och kalksten kan man använda vanligt rengöringsmedel typ diskmedel. Man får tänka på att dessa ytor ofta är polerade och därför är de, speciellt marmor och kalksten, särskilt känsliga för sura vätskor.
Nylagda bänkskivor i kök och badrum, bordsskivor och fönsterbänkar kan om man så önskar oljas in med granitolja (obs! ej matolja eller klinkerolja). Stryk ett tunt lager på stenen och låt det ligga över natten. Torka sedan skivan som vanligt. Därefter rekommenderas att göra detta ett par gånger om året för att behandla och mätta ytan.
Fläckborttagning
Något universalmedel för fläckborttagning på sten finns inte. Orsakerna till fläckarna varierar, liksom stenen, varför medlet måste anpassas till fläckens art och stensort. Stensortens känslighet för fläckar varierar också. Granit är ett mycket tåligt material och behåller sin glans även om den utsätts för hårda slitagepåfrestningar. Marmor och kalksten är känsligare och där bör man tänka på att en polerad yta slår ifrån sig en del fläckar bättre än andra ytbehandlingar, men mattas å andra sidan av vissa ämnen. I regel ökar svårigheten att avlägsna fläcken med dess ålder. Ju snabbare motåtgärder sätts in, desto större är chansen att resultatet ska bli gott. En vanlig missuppfattning är att sten skall tvättas med syra. Vanligen har dock syran mycket större verkan på stenen än fläcken. Syror bör alltså om möjligt undvikas.
Pastaförfarande: innebär att det aktuella lösningsmedlet blandas med ett absorberande pulver, t.ex. krita eller potatismjöl till en pasta. Pastan får ligga kvar på fläcken tills den torkat, varefter den borstas bort och ytan tvättas med vatten.
Cementbruk
Stänk eller andra rester av cementbruk kan vara mycket svåra att avlägsna, särskilt från marmor och kalksten. Försök alltid att tvätta bort med vatten innan bruket har hunnit torka. Härdat cementbruk löser man med syror typ Glykolsyra, men dessa syror skadar också marmor och kalksten. Om man använder dessa syror ska man vara noga med att blöta före behandlingen och skölja noga efter. I nödfall kan man på ej polerade ytor av granit, kvartsbunden sandsten och glimmer-skiffer använda saltsyra 1:10. Men saltsyran kan starta rostning av järnmineral i stenen och därmed orsaka missfärgning.
Gummiklackar
Klackar kan ibland ge märken (ofta svarta ränder). Dessa tar man bort med lacknafta.
Märkpennor
När det gäller märkpennor är en snabb behandling viktig. T-sprit i pastaförfarande eller med sugande hushållspapper kan ge effekt om behandlingen sätts in snabbt. Även organiska lösningsmedel som aceton kan ha verkan.
Olja, fett
Om behandlingen sätts in snabbt, innan oljan hunnit tränga in i stenen kan den sugas upp med sugande medel t.ex. krita eller hushållspapper. I annat fall, eller som komplettering till detta användes trikloretylen i pastaförfarande.
Oljefärg, lackfärg
Som ”första hjälp” användes sugande medel t.ex. krita eller hushållspapper om behandlingen sätts in snabbt. I annat fall användes färgborttagningsmedel innehållande metylenklorid t.ex. ”Ta väck” eller ”Bums”. På porösa stensorter krävs ibland eftertvättning med ammoniak i vattenlösning.
Plastfärg
Plastfärger finns i olika typ med olika bindemedel. Rådfråga färgleverantören om lämpligt lösningsmedel. Akrylatfärg löses ej av lösningsmedel. Varm stark alkalisk lösning (varmvatten + kaustiksoda) kan lösa färgen. Observera att kaustiksoda är vådligt och dessutom kan orsaka skador på andra material. Det kan även ge upphov till saltbildning, som kan orsaka skador. Färgborttagningsmedel får färgen att svälla varefter den kan skrapas bort. Risk finns dock att upplösta färgrester kryper in i stenens porer.
Rost
Fläckar av rost kan vara mycket svåra att avlägsna, särskilt om de suttit länge. Oxalsyra eller rengöringsmedel som innehåller denna syra kan användas, men etsar polerade ytor.
Stearin
Stearin från ljus och marschaller är mycket svårt att ta bort. Avlägsna mesta möjliga mekaniskt, skrapa med kniv eller dylikt. Använd sedan terpentin i pastaförfarande. Eftertvätta med bensin eventuellt i pastaförfarande. Bäst effekt erhålles med blyfri motorbensin.
Te
Te kan orsaka missfärgningar, särskilt på ljus sten, om man inte torkar upp omgående. Fläckarna avlägsnas genom blekning med Klorin (kan etsa polerade ytor).